Tänk dig – Vår framtidsvision

Tänk dig världen fri från mörkret vi skapar
Om vi kunde vakna och se vad vi gör
Tänk dig världen fri från alla gränser och från alla bränder
Allt vi slagits för

DARIN

Jag tar bussen ner till stan och det är bra att kollektivtrafiken är gratis. Det är så lite bilar i omlopp nu för tiden. När jag kliver på bussen hälsar medresenärerna glatt och jag känner mig varm inombords. Jag tänker tillbaka på den tiden när människor vände bort blicken eller var så intensivt upptagna med sina mobiltelefoner att de inte såg varandra. Så märkligt och vilken skillnad det är när människor är närvarande och bryr sig om varandra.

Min vän har bokat lunch på en restaurang med fantastisk mat och gudomliga desserter, och allt är förstås ekologiskt och hälsosamt. Det går knappt att hitta onyttig mat längre, varken på restauranger, kaféer eller i livsmedelsbutiker. Den stora förändringen kom när politikerna satte skyhöga skatter på nedbrytande produkter som gör människor sjuka, och det blev förbjudet att göra reklam för skräpmat, godis, läsk, receptfria läkemedel och annat som uppenbart skadar kroppen. Samtidigt subventionerades mat som ger livskraft och friskhet.

Det är för väl, för hur hade det annars gått? I Sverige var mer än 50 procent överviktiga och livsstilssjukdomar som hjärt–kärlsjukdomar, cancer, diabetes och psykisk ohälsa slog nya rekord, både hos barn och vuxna, och det blev bara värre och värre. Tänk att vi lät det gå så långt innan vi förstod att något måste göras! Det var inte politikerna som stod för förändringen – för de var bakbundna av industrin – utan kravet kom från alla vanliga människor som hade fått nog. Nu för tiden skriver tidningarna i stället om hur människor blir friskare och friskare för varje år.

Medan vi äter berättar min vän om att hans dotter älskar att gå till skolan och hennes favoritämne är livskunskap. Där pratar de om känslor, meningen med livet och om vad människor behöver för att må bra, och de har upplevelseövningar som gör att eleverna känner sig trygga tillsammans. De får hjälp att hitta styrkor och gåvor både i sig själva och sina klasskompisar, och de förstår att ALLA människor är unika och värdefulla.

Det är inte längre någon som mäts och värderas enbart efter intellektuella kunskaper. Det är lika viktigt att vara känslomedveten och hjärtintelligent, och att kunna samarbeta och kommunicera. Sedan livskunskap infördes har mobbning försvunnit och barnen samverkar och engagerar sig i sin skola. Hela skolsystemet har förändrats till att hjälpa eleverna bli hela, lyckliga människor som vill bidra till samhället för att det känns bra inifrån.

På vägen hem svänger jag om vårdcentralen som numera kallas för friskcentralen – och sjukhusen kallas för friskhus. Sedan läkemedelsföretagen inte längre får utbilda och sponsra läkare och annan vårdpersonal, har människor blivit friskare allteftersom. Läkarna fungerar som rådgivare i stället för auktoriteter, och får betalt utifrån hur friska patienterna blir.

Numera är det fritt fram för patienten att själv bestämma vilken hjälp han eller hon behöver och det finns många alternativa behandlingsformer att välja mellan som är subventionerade av staten. Läkarna är väl insatta i dessa metoder, som är en stor del av deras utbildning. Tänk att det tidigare bara ingick knappt två dagars utbildning i kost och näringslära i läkarutbildningen! Inte konstigt att människor blev sjukare och sjukare när de inte fick rätt hjälp. Tack och lov att den trenden har vänt! Nu kallas läkemedelsanvändning för ”alternativ metod” precis som det egentligen alltid borde varit, och det är inte subventionerat på samma sätt och används därför bara när det är nödvändigt.

En tur på stan gör mig fylld av glädje. Så många människor som jag möter och vi säger ”hej” även om vi egentligen inte känner varandra – fast det känns så på något sätt. Det fyller mig med glädje och energi och jag vet att de andra känner likadant. Jag har gott om tid, för vi arbetar inte så många timmar som förut. Alla är lugna och avstressade, och det är skönt att se.

Sedan medborgarlön infördes har mycket förändrats till det bättre. Många befarade att människor skulle bli lata och inte vilja jobba, men det har blivit precis tvärtom. Kreativiteten och växtkraften är större än någonsin när ingen behöver ha kniven på strupen för att få ihop basekonomin. Överallt har det dykt upp sammanslutningar och företag som går in och stöttar människor, gör hälsobefrämjande åtgärder, är med i skolor, skapar forum för barn, ungdomar, vuxna och äldre där de kan mötas, umgås och utvecklas tillsammans och mycket mer.

Företag effektiviserar fortfarande, men det är inte i första hand för att aktieägarna och de högsta cheferna ska tjäna på det, utan främst för att frigöra tid för sina medarbetare. På så sätt behöver inte människor vänta till helgen, semestern eller pensionen för att leva sedan utan de kan leva här och nu. Småbarnsföräldrar har tid att vara med barnen och har mycket stöd runt omkring som gör att de också hinner med sig själva. De äldre är involverade i samhället och ungdomar är med på arbetsplatser och båda ses som en tillgång. Över huvud taget är människor mer sysselsatta och engagerade och det skapar en positiv, uppåtgående spiral.

Människor är inte längre så intresserade av pengar och prylar. De flesta har förstått att de aldrig kommer att hitta lyckan utanför sig själva, så de satsar hellre på upplevelser och att utvecklas. Detsamma gäller företagen eftersom de bryr sig om att de anställda mår bra både på jobbet och hemma och de vet att det är lönsamt att utveckla sin personal.

Det finns till och med behandlingsmetoder för girighet, för det ses som en sjukdom eftersom det varken är bra för individen eller samhället. Så alla bonusar och höga avgångsvederlag har försvunnit – de som var med på den tiden skäms när de tänker tillbaka – och drivkraften ligger i att skapa mer inre lycka i stället. Att inte bara ta, utan även att ge, känns gott både i hjärtat och i själen. Landet Bhutan var först ut med att sätta måttet bruttonationallycka före BNP, redan 1972, och i dag har de flesta länder följt efter. Detta är ett tydligt erkännande av att människor är viktigare än pengar och att måttet på ett lands verkliga utvecklingsnivå ligger i hur bra medborgarna mår.

Jag går förbi Fixarfirman och lämnar in min mixer på reparation, och den kommer att vara klar om några dagar. Det skulle inte falla mig in att slänga en produkt som fortfarande kan användas, bara för att någon del är utsliten – slit-och-släng-mentaliteten har definitivt försvunnit. Det är billigt att reparera saker, och reservdelar är lågt prissatta. Det finns till och med universitetsutbildningar med fokus på återbruk och reparation – de är mycket populära!

Företag som nytillverkar prylar har ett stenhårt ansvar för att designa produkter med så lång livslängd som möjligt, och de anställer bara chefer och medarbetare som tänker långsiktigt och värnar om miljön och vår planet före kortsiktig ekonomisk vinning. Tänk att det har varit tvärtom en gång i tiden. Det är verkligen svårt att tro att produkter livstidsoptimerades, som det så fint hette, för att gå sönder efter en viss tid så att vi skulle bli tvungna att köpa nytt. Detta kombinerades med reklam för att intala oss att lyckan finns i att köpa nytt, nytt, nytt. Vilket slöseri med naturresurser och pengar! Oj, så lättmanipulerade vi var som gick på det. I dag ser människor tillbaka på den tiden och ler lite överseende över att det kunde vara så.

Jag förundras över att skiftet till den nya tiden gick så snabbt, och jag är oerhört tacksam över att jag fick vara en del av detta. Jag minns det första lilla steget som ledde till nästa steg, och så nästa, och efter ett tag blev förändringstakten lavinartad och det bara vällde fram nya idéer och initiativ. Det blev en trend att bry sig, att säga nej till sådant som inte var bra och hållbart, att visa civilkurage. Wow!

När jag kommer hem är jag full av energi och ser fram emot det som skulle kunna vara en helt vanlig vardagskväll, men för mig är varje dag lika värdefull och jag har tid och lugn som gör att jag kan njuta fullt ut. Livet är härligt att leva!

Anneli Påmark & Carl Österberg

Det kan kännas övermäktigt att prata om framtiden på det här sättet, med tanke på hur mycket som behöver förändras för att världen ska bli det paradis det är meningen att den ska vara. 

Men om vi bara vill så har människan förmågan att skapa nästan vad som helst, och det har hon länge visat att det är möjligt genom den tekniska utvecklingen som sker i det yttre. 

Vi vet att motsvarande utveckling är möjlig även i det inre och det är vår önskan att bidra till detta. 

Hur ser du på det här?
Håller du med?
Hur ser din framtidsvision ser ut?

Vi vill mycket gärna veta hur dina tankar går. Skriv till oss och berätta!

info@humanawareness.se